Jag vill inte ha någon bil
När jag frågade min son vilken bil han önskade sig på sin 18-årsdag stod han bara där och såg på mig med ett plågat uttryck i ansiktet. ”Varför frågar du det? Jag vill inte ha någon bil! Var skulle jag parkera den? Var skulle jag serva den? Om jag behöver åka någonstans vill jag att det ska vara enkelt.” Min son är medlem i en slags exklusiv klubb. En krävande klubb. En klubb vars medlemmar är vana vid en värld full av kvalitetsprodukter – han tillhör millenniegenerationen.
Det är en generation som inte köper bilar på det traditionella sättet. De vill ha coola märken och lättanvända tjänster. I en undersökning genomförd av Cambridge University läste jag vad som fanns med på nyutexaminerade studenters topp 10-listor för vad de ville uppnå i livet. En egen bil har under lång tid haft en självklar topplacering på sådana listor. Men sedan några år tillbaka finns bilen inte ens med på den här typen av listor. Bilvärldens enda respons på detta ointresse från ungdomarnas sida är att tillverka bättre bilar. Problemet är dock att folk inte vill ha bättre bilar, de vill ha smartare mobilitetslösningar.
